Miljösanktionsavgift

Den som bryter mot miljöbalken eller dess följdbestämmelser kan få betala en miljösanktionsavgift. Miljösanktionsavgifterna går till staten. Syftet med miljösanktionsbestämmelserna är att de ska bidra till regelefterlevnad och en minskad miljöpåverkan från verksamheter och privatpersoner.

Det är regeringen som beslutar vilka överträdelser som ska vara belagda med en miljösanktionsavgift samt hur stora avgifterna ska vara. Avgiften ska vara anpassad till överträdelsens allvar och pengarna går till staten. Aktuella miljösanktionsavgifter finner du i Förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter.

Så görs bedömningen

Både privatpersoner och verksamhetsutövare kan behöva betala miljösanktionsavgift om de bryter mot miljöbalken eller förordningar och föreskrifter meddelade med stöd av balken. Viktigt att notera är att miljösanktionsavgift ska tas ut även om överträdelsen inte har skett med mening eller av oaktsamhet.

Tillsynsmyndigheten är skyldig att besluta om avgift när en överträdelse har skett. Myndigheten får inte göra egna bedömningar eller värderingar av ett enskilt fall. Skälen till detta är att:

• regeringen har redan bestämt vilka överträdelser som ska vara belagda med avgift. Alla dessa räknas upp i Förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter. Miljö- och byggnadsnämnden får varken lägga till eller ta bort några av dem.
• regeringen har genom samma förordning bestämt exakt hur stor denna avgift ska vara i varje konkret fall. Miljö- och byggnadsnämnden har inga möjligheter att ändra avgiftens storlek.

Man måste känna till reglerna

Alla som utövar en verksamhet är skyldiga att känna till alla lagar och bestämmelser som rör verksamheten. Reglerna om miljösanktionsavgifter finns i Miljöbalken kapitel 30, Förordningen om miljösanktionsavgifter (SFS 2012:259) samt i Naturvårdsverkets författningssamling (NFS 2002:16).